Tystnaden i kyrkan är inte fromhet — det är förräderi
Svenska kristna har gjort tystnaden till en dygd — men Bonhoeffer kallade den för ondska. Mattias Grundsten utmanar kyrkan att sluta vara tyst när det moraliska samtalet behöver dem som mest.
Svenska kristna har gjort tystnaden till en dygd — men Bonhoeffer kallade den för ondska. Mattias Grundsten utmanar kyrkan att sluta vara tyst när det moraliska samtalet behöver dem som mest.
Pro-life utan praktisk kärlek är bara pro-argument. Isak Eld utmanar en rörelse som har teologin på plats men händerna i fickorna — och frågar vad du faktiskt gör på måndag.
Dödshjälpsdebatten låter som frihet och värdighet. Men innan vi lagstiftar om rätten att dö måste vi fråga oss om vi ens erbjudit alternativet — och vad det säger om oss att vi inte gjort det.
Skolan har ersatt civilkurage med "att våga vara sårbar" — och vi förvånas sedan över att unga saknar moraliskt mod. Mattias Grundsten menar att vi slutat ge nästa generation ett språk för det som verkligen kostar.
Sveriges påstådda religiösa neutralitet i det offentliga rummet är inte neutral — den är selektiv. När kommunala lokaler öppnas för yoga och mindfulness men stängs för bön, handlar det inte om likabehandling utan om teologisk sortering.
Västerländsk solidaritet har favoritoffer och osynliga offer. Förföljda kristna tillhör nästan alltid den andra kategorin — och Kristina Tehrani, som själv flydde Iran, vägrar acceptera tystnaden.
DNA är inte bara ett mönster — det är en kod. Och varje kod vi någonsin stött på har en intelligent källa. Varför skulle den mest komplexa koden i universum vara undantaget?
Tusentals kristna sitter fängslade i fraktcontainrar i Eritreas öken — utan rättegång, utan tidsgräns, utan världens uppmärksamhet. Kristina Tehrani, som själv flydde förföljelse i Iran, frågar varför dessa syskon i tron inte ens finns på vår radar.
Sveriges hatbrottslagstiftning har glidit från att skydda människor mot våld till att skydda idéer mot kritik — och den glidningen hotar varje troende medborgares frihet att uttrycka sina övertygelser.
Sveriges läroplan utger sig för att vara neutral, men den bekänner sig till en egen världsåskådning — sekularistisk relativism — och undervisar den med samma självklarhet som fysikens lagar. Det är dags att ställa frågan: vad tror egentligen ditt barns skola på?
Vi har avskaffat synden som begrepp och ersatt dåligt samvete med ångestdiagnoser. Mattias Grundsten menar att en generation nu sitter fast i moralisk smärta de saknar ord för — och att vägen ut inte går genom terapi, utan genom bekännelse.
Vi outsourcar föräldraskapet till skärmar och kallar det utveckling. Men en treåring behöver inte en app — hon behöver en förälder som sitter på golvet och låter klossarna falla.
Vi lär barn att ha åsikter men inte att stå för dem under tryck. Mattias Grundsten menar att Sverige inte saknar åsikter — det saknar samveten som fungerar när priset för sanningen är ensamhet.
Sverige är ett av Europas mest restriktiva länder när det gäller hemundervisning. Klara Vägmark, själv hemundervisad, argumenterar för att förbudet inte skyddar barn — det skyddar statens monopol på att forma framtidens medborgare.
Vi outsourcar föräldraskapet till skärmar och kallar det utveckling. Men en treåring behöver inte en app — hon behöver en förälder som sitter på golvet och låter klossarna falla.
Vi har avskaffat synden som begrepp och ersatt dåligt samvete med ångestdiagnoser. Mattias Grundsten menar att en generation nu sitter fast i moralisk smärta de saknar ord för — och att vägen ut inte går genom terapi, utan genom bekännelse.
Sveriges läroplan utger sig för att vara neutral, men den bekänner sig till en egen världsåskådning — sekularistisk relativism — och undervisar den med samma självklarhet som fysikens lagar. Det är dags att ställa frågan: vad tror egentligen ditt barns skola på?
Saknar du något? Önska en artikel